Oh wow, jag ser att ni trots allt fortfarande besöker den här bloggen. Ni är galna, haha. Jag har som ni nog förstår helt och hållet övergett den här bloggen. Jag har tyvärr ingen annan blogg om hundarna eller djuren just nu. Men tänkte åtminstone uppdatera lite om hundarna. 

Leevi har fyllt 1 och Theo har fyllt 3, mina stora killar <3 Det är även nästan exakt 1 år sedan jag fick hem Leevi.

 

Men jag tänker vara ärlig och säga att det här året har varit riktigt jobbig. Leevi har varit en extremt jobbig valp och är fortfarande är väldigt jobbig unghund. Men jag börjar se ljuset i tunngeln. Han skäller, gnäller och gudarna vet vad. Det är riktigt svårt att förklara, men till exempel varje gång vi kommer in från promenad försöker han få igång Theo att leka genom att skälla. Hade jag inte bott i lägenhet hade det kanske inte varit lika jobbigt men grannar tycker garanterat att det är väldigt jobbigt. Han har svårt att slappna av, skäller på varenda ljud, bilar, cyklar, rullatorer, hundar, människor, påsar, spöken, ingenting (vilket får igång Theo också) Ett litet problem vi också har är att han inte tycker om att träna, han följer gärna med på långa promenader, det tycker han är roligt, men tycker absolut att träna är tråkigt. Han vill ha godis och kan göra saker för att få det, men tröttnar snabbt. Stor skillnad från Theo som alltid har älskat allt vad vi hittat på. 

 

Jag ska inte vara allt för negativ för han är en underbar hund också, han lärde sig fort att vara ensam, har börjat lära sig att man måste vänta på maten. Han är ett riktigt matvrak, älskar allt vad godis heter. Älskar att mysa och vill gärna sitta i knäet eller allra helst på datorn. Han pussas, myser, ska alltid sova i sängen och jag älskar honom verkligen. Men han har varit jobbig haha.

 

Theo är inte jättemycket att uppdatera om. Han är världens bästa hund för det mesta i alla fall. Han kan fortfarande skälla till på hundar eller så men det är mest för att Leevi skäller. Han älskar människor och ja samma underbara hund som alltid. Det enda problem vi har, vilket också är ett jobbigt problem, är att Theo och Valle inte alls kommer överrens. Det började i maj förra året, det är några inlägg nedanför det här när vi var på utställning i Motala. På väg dit gick hur bra som helst, men de morrade lite på varandra på utställningen men det gick ändå bra. På väg hem så gick det inte att få in dem i samma bur då de bara morrade på varandra och sedan dess har de varit osams. I början gick det att ha dem tillsammans i samma rum, de började när de träffades att morra lite men löste det oftast. Men sommaren 2015 rök de ihop riktigt ordentligt och sedan dess har de inte ens kunnat vara tillsammans utan att ryka ihop. Vi har försökt låta de lösa det själva flera gånger men alltså de skadar varandra. Vi har testat att ha de i olika rum med en grind emellan men så fort de ser varandra så morrar de. Vi har testat alla tips och råd som finns på internet men ingenting fungerar.

Utomhus går okej, senaste veckorna har gått ritkigt bra. De morrar när vi möter varandra men sedan går vi en lång promenad och efter ett tag kan de till och med gå bredvid varandra. Förra veckan släppte vi ihop alla fyra hundarna i en hage och det gick faktiskt jättebra! För några månader sedan hade detta aldrig fungerat utan att de skulle ryka ihop hela tiden. Vi hoppas såklart att det ska lösa sig, men vi har börjat tro att det inte kommer göra det. Hade det varit vilken annan hund som helst hade det inte gjort något, men när det är mina föräldrars hund så är det väldigt svårt. 

 

Aja, vi får se hur det går. Nu börjar utställningssäsongen men jag har inte riktigt bestämt mig vilka utställningar vi ska gå på än. Leevi är fortfarande rädd för dommaren och Theo och Valle går inte att ha ihop i samma ring så vi måste bestämma lite hur det blir. Kankse inte blir några utställningar mer än Norrköping. 

 

Bjuder även på några bilder, mina monster <3