Jag kom på att jag inte har skrivit det här på bloggen, men den 23/2 var jag tvungen att åka in med Leevi till veterinären. Redan på måndagen började han slicka sig i rumpan, men jag tänkte lite att det nog var något som fastnat i pälsen. Han började lite grann på månadagen men inte så jag reagerade på det utan det var mer på tisdagen. Så tvättade jag av honom för att se om det var något som satt fast i pälsen och det blev något bättre men på onsdagen började han igen. Jag kände igenom honom men ingenting och han var pigg som vanligt, på kvällen slog det mig att det kanske var analsäcksinflamation eller på gång att bli. Jag såg inget och han reagerade ingenting men jag provade att ställa honom och spola i duschen i fem minuter, något jag hört ifrån när Valle hade det. På torsdagmorgonen var jag hemma och han slickade massor på sig själv, skakade och nu reagerade han när jag kände efter. Han morrade även på Theo så fort han kom nära, jag såg fortfarande ingenting och jag kände ingen knöl men ringde veterinär och vi fick tid på fredagen. 

 

Jag var tvungen att gå till jobbet under eftermiddagen på torsdagen och när jag kom hem några timmar senare så var han genast mycket piggare, han skakade inte och verkade inte ha lika ont men jag bestämde mig för att åka in på fredagen ändå för om han skulle bli värre igen under helgen är det genast mycket svårare att ta sig till veterinär. Det hade då spruckit men det hade precis gjort det och inte hunnit blivit inflamerat. Han fick lugnande hos veterinären och sen blev han spolad. Vi fick lämna kliniken och det var det svåraste jag behövt göra, Leevi sov så han märkte såklart ingenting men det gjorde så ont i mig att jag inte kunde vara hos honom. 

 

Allt hade gått bra, och vi fick med en 7 dagars kur med medecin, salva och att duscha honom. På fredagen var han fortfarande lite seg (vilket är naturligt) men redan på lördagen så var han pigg och sig själv. Han hade fortfarande ont då men han slapp ha tratten på sig. Vi var hem till mina föräldrar en stund för att jag ville inte lämna honom ensam och då träffade han Valle och Harri, då märkte det att han hade ont. 

 

Efter det så har det inte varit några problem. Att duscha rumpan och smörja in med salvan var svårt första dagarna för det gjorde ont men sista dagarna på kuren så var det inga problem och sedan dess ingenting.

 

Leevi är 3 år, men han känns så liten och valpig så bara det gör det värre men jag är glad att han nu mår helt bra igen.