Jag bor i Chile för tillfället och ett stort problem här är alla dessa, ofta sjuka, hundar som springer omrking på gatorna. De ses ofta som en pest och kan ibland vara riktiga faror då de attackerar förbipasserande människor och hundar.

 

Min historia börjar då jag fortfarande studerade till veterinär så pratade jag med en klasskompis över FB där hon berättade om en valpkull som var nära en bussterminal där hon bodde. Hon själv hade varit förbi och hämtat en och jag sa att jag också var intresserad, så dagen efter åkte vi tillsammans dit för att kolla de små. Från början hade det varit åtta valpar i kullen men när vi kom fram var det bara fyra kvar i livet. Hon berättade att de som dog plockade folk bara upp och kastade i papperskorgen, sådär som om det aldrig varit ett litet liv eller något som förtjänat respekt.

När jag tittade in i den lilla kojan som folk byggt så såg jag direkt min lilla fostervalp, en svart liten sak som låg och sov i ett hörn. Att ta ut honom var inte alls lätt men när jag väl nådde honom gick vi hem till min kompis och han sov lugnt hela vägen. Hemma hos henne avmaskades han och fick ligga och sova lite med sin bror. Åkte hem på eftermiddagen och fick lägga ner valpen i en låda då man inte får ha hundar på buss eller t-bana. Att se honom få lämna den varma tryggheten hos sin bror kommer jag alltid att bära med mej, det kändes så fel men ändå så rätt att få bort honom från det liv gatan innebär.

 

På busshållplatsen såg vi mamman till valparna. Smal, benig och helt infesterad av fästingar. Folk lämnade foder åt henne men det ville hon inte ha...förstod inte hur tanken var att hon som knappt hade mat till sej själv skulle kunna ta hand om sina små.

Resan hem var inte lätt, den svarta lilla valpen skulle protestra högljutt mot att inte få sova ifred och jag var stressad hela tiden då man som sagt ovan inte får ha hundar i kommunaltraffiken. Väl hemma lämnade jag honom på några filtar och gick ner med min egen hund, en schäfertik, då hon behövde rastas. När jag kom upp igen var han helt försvunnen! Kändes så stört att en hund skulle kunna bli bortappad i ett rum och den lilla lymmeln hade rymt in under sängen. Hur han fick plats där vet jag fortfarande inte men där låg han.

Första natten var allt annat än rolig och han vaknade var tredje timme av att han ville ha mat. Vi hade köpt modersmjölkersättning och ganska snart märkte jag att denna mjölk var riktigt skräp! Så fort jag kunde började jag istället mata honom med riktigt mosigt, nästan flytande, valpfoder och då sov han riktigt gott i flera timmar i sträck. Plockade bort den mjölken så fort jag bara kunde, det var juh som att ge honom lite vitt vatten.

 

När han var runt 4 veckor gammal togs han till veterinären då han var rejält snorig, rosslig och nyste väldigt ofta. Han kliade sej också väldigt mycket och jag misstänkte skabb. Hos veterinären blev det konstaterat ringorm och en dunderförkylning. Nu är han på bättringsvägen och ringormen är påväg bort.

Då tanken först var att han skulle adopteras bort hade han inget namn i flera veckor, men när jag och min pojkvän till slut bestämde oss för att behålla denna charmiga lilla kille döptes han till Houdini, utbrytarkungen. Detta för att han är duktig på att rymma oavsett plats där man satt honom.

 

I skrivande stund är Houdini 5, snart 6, veckor gammal och en riktigt rolig figur. Kaxig som bara den och det känns nästan som om han vet att jag är hans "mamma" och vart jag än går hör jag hans små tassar bakom mej. Det händer ofta att jag funderar på om det egentligen var rätt att ta honom från mammans sida så tidigt som det nu blev, men nej, jag tror inte det var fel. Hade han fått stanna hos sin mamma hade han nog dött av kyliga nätter och även han få avsluta sin existens slängd i en papperskorg som vilken sopa som helst. Här hos oss är han pigg, lycklig och lekfull. Precis som alla valpar förtjänar!

 

Detta var mitt gästbloggsinlägg och jag heter Gabriella Romero. Följ Houdinis utveckling, tillsammans med mej, min kompis och min schäfer på vår blogg: sthlmsliv.com.

 

Ha det bra allesammans och hoppas ni får ett bra nyår!