Något som jag har märkt den senaste tiden är att Theo verkar vara inne i Spökåldern. Det började redan vid midsommar där han blev livrädd för en ljuslyckta i stugan som gått förbi miljoner gånger innan. Men vi hade ställt en stol där han brukade gå så han fick gå närmare lyktan och då blev han livrädd. Han skällde och morrade inte men han ville som inte gå fram till den. Jag ställde mig bredvid den och som "klappade" lyktan men nej han gick fram något steg och backade flera. Men så efter vi gått ett varv runt huset så sprang han utan problem in i huset. Samma kväll blev han rädd för min systers klänning, reagerade likadant, rädd och som spänd. Men vi visade att den inte var farlig. 

 

Efter det tog det några dagar eller om det var en vecka innan nästa spöke kom fram. Det var på natten på sista promenaden så det var ganska mörkt. Vi har en dunge med en massa blad och träd så där började han skälla och morra. Haha jag är livrädd för mörkret så jag gjorde som man inte ska och vände istället för att visa att det var ofarligt, men vi vände inte förs han hade tystnat såklart. 

 

Och så nu de senaste dagarna har det varit allt ifrån plastpåsar, kottar, större stenar, saker som är där de inte brukar vara, lyckstolpar, osynliga spöken. Som tur är *peppar peppar* så skäller han inte, utan han stelnar till och vill som inte gå för nära. Läskiga spöken det här, tycker Theo.