Två inlägg på en vecka, det måste vara något rekord på den här bloggen. Jag skrev häromdagen om veterinärsbesöket men kanske är det dags att uppdatera lite om livet i allmännt. Både med hundarna och mitt liv. 

 

Jag fyller 24 år i år. Theo har fyllt 5 och Leevi har fyllt 3 år. Jag jobbar inom förskolan värld och pluggar samtidigt så mycket utav min tid blir det antingen jobb eller plugg. Vilket tyvärr går ut över hundarna för vi hinner inte träna eller lägga lika mycket tid på dem som innan men snart har jag i alla fall pluggat klart. Jag bor nu i samma etta som jag bott i sedan snart 4 år tillbaka men jag letar efter större lägenhet. 

 

Med hundarna är det faktiskt mest jobbigt just nu om jag ska vara ärlig, jag älskar dem men de är riktigt jobbiga. De skäller på allt, alla grannar, alla hundar, allt med hjul(cykar, rullatorer, barnvagnar, dramaten osv), om någon går med påsar eller om någon bara går lite konstigt (typ haltar eller har byxor på sig som låter när man går). Det är också jobbigt då det är så kallt eller blött att hundarna inte trivs att vara utomhus så det är svårt att gå promenader. Det är mest Leevi som reagerar och Theo försöker skydda eller skäller för att Leevi gör det. Vi tränar på detta dagligen och nu har vi faktiskt börjat med något liknande skvallerträning och jag tycker det har blivit något bättre. Men det är inte första gången så nästa vecka kanske vi är tillbaka på ruta 1.

 

Det har också gått back när det gäller kloklippning, tandborstning osv, Theo är rädd för det och börjar morra och "hugga" (han hugger inte hårt utan bara sätter tänderna mot handen. Ingenting som gör ont). Vissa gånger går det jättebra och andra går det inte alls. Klorna är riktigt långa och hans pulpa växer snabbt och därför så även om jag klipper klorna ofta så är de fortfarande långa. Vi skulle egentligen behöva låta veterinären ge honom lugnande och klippa ner klorna riktigt ordentligt men det känns inte riktigt värt det. Han lider inte av att han har långa klor, det är mest jag. Sen har han en gång dragit av en klo och det vill jag absolut inte igen. 

 

Theo och Leevi bråkar typ varje dag. De morrar och ryker ihop typ varje dag, inte riktigt men nästan, oftast är det att börjar de morra så håller de på hela dagen, även här är det Leevi som börjar och Theo som försvarar sig. Detta går också upp och ner och har även blivit något bättre senaste veckorna. Nu händer det kanske några gånger i veckan istället för varje dag. 

 

Jag känner mig mer låst sen jag skaffade Leevi, han tycker inte om att träna så som Theo gör. Leevi tycker om långpromenader och kanske att söka lite godis men det är allt. Theo älskar allt vi har testat på, och det gör att vi hålls tillbaka. Leevi kan inte vara ensam själv och att ta med honom gör det svårt, det är svårt att träna Theo och försöka att hålla Leevi samtidigt. Ett tag så gick det att hyra en lokal här i min stad och då kunde jag träna Theo medan Leevi kunde gå fritt men nu går det inte längre. 

 

Theo och Valle är fortfarande osams och det går inte att de träffas överhuvudtaget längre utan att ryka ihop.

 

Men för att vara lite positiv så har jag trots allt två underbara hundar som betyder allt för mig. Det är värgt det trots att det är svinjobbigt ibland.