Igår kom (äntligen) min bebis hem igen, vet inte hur jag ska klara av att vara borta ifrån honom lika lång tid igen. De är bara hemma under helgen och sen åker de igen. Jag hade hoppats på att jag skulle få komma in på min utbildning så jag kunde sluta den aktiviteten jag har nu men jag kom tyvärr inte in. 

 

Men jag var nog mer den som var gladast, Theo kom fram till mig som om jag bara varit borta några timmar och inte en vecka. Sen halvignorerade han mig en stund innan han förlät mig och la sig bredvid mig i soffan <3 Innan han kom hem så pratade jag med mamma om honom och jag var nära på att gråta för att jag saknade honom så mycket, haha. Men han hade haft det så bra, de hade tränat på att söka kantareller och promenerat i skogen när det inte var för varmt. Theo hade älskat det. Han trivs verkligen ute i stugan, även utan mig.

 

Det jag förvånades över var hur fort man glömde bort att vara hundägare, helt plötsligt var jag tvungen att gå ut på morgonen, komma ihåg att ta fram mat och inse att han ligger i sängen så jag inte sparkar honom. Men det går lika fort att vänja sig igen. När han åker igen så kommer jag säker försöka börja gå ut utan hund och ta fram mat till en hund som inte är hemma.